Det du vill blir ingenting, allt går i loopar, och pågår och pågår tills du vaknar och inser att du var fast i en dröm. I morgonljuset, morgonrodnaden, andas du ut och tänker: det var bara en dröm, nu är jag vaken och jag kan, jag ska ta mig från A till Ö. Idag ska jag genomföra drömmen, idag ska jag ta inte bara första steget, utan kasta mig ut…
I morgonrodnaden, i den mjuka sängens värme, gryr många möjligheter, som under dagens och i synnerhet vardagens krav skyfflas undan, får stå tillbaka för att åter väckas i drömmen.
Om du vaknar efter nattens dröm med beslutet att drömmens återvändsgränd ska ersättas med att pröva möjligheten, att du vill använda den första morgonens beslutsamhet för att låta idag verkligen bli dagen för att ta det första steget, att ta sig från A till B, för att sedan ta nästa steg till C… Så…
Innan modet sviktar, sträck ut en hand, be om hjälp, sök upp en likasinnad och ta första steget tillsammans. Mina erfarenhet är att det är lättare att hitta rätt bland återvändsgränderna om du har någon bredvid när navigeringen sviktar. Så starta i drömmen, och följ upp morgonens beslutsamhet med att ta stöd, hitta en som kan hjälpa dig på stigen, om inte hela vägen till målet så en liten bit…
